bmlarsreseblogg

Efter en god frukostbuffé var vi laddade för en heldag i storstaden. Som första punkt på dagordningen stod en resa med den ikoniska gula spårvagnen, linje 28. Det hör nog till en av de obligatoriska upplevelserna för varje turist i Lissabon. Därför hade vi fått tipset att göra resan så tidigt som möjligt på dagen, så nu gick vi till den ena ändhållplatsen vid Martim Moniz, inte så långt från vårt hotell.

Det är en speciell tur som går genom Alfama (Gamla Stan) med sina höga kullar och smala gator.

Sedan går den vidare genom ”vår stadsdel”, Baixa och vidare. Vid ändhållplatsen kliver vi av och fortsätter ner mot floden.

Nu letar vi upp en spårvagn som ska ta oss längs floden, förbi Ponte de 25 Abril och till stadsdelen Belem. Där har vi tänkt besöka Mosteiro dos Jerónimos. Det här klostret är Belems största turistattraktion och ett nationalmonument som fick en plats på UNESCO:s världsarvslista 1983. Klostret beställdes av Manuel I som ett monument över Upptäcktseran och finansierades till stor del av ”pepparpengar”, en skatt som togs ut för kryddor, ädelstenar och guld. Klostret togs om hand av S:t Jerome-orden fram till 1834 då alla religiösa ordnar upplöstes. Många kända gestalter i Portugals historia, bl a Vasco da Gama, ligger begravda här, men en gravvård är tom – den till den ”efterlängtade” Dom Sebastião, den unge kungen som aldrig kom tillbaka från strid 1578.

Vi fick en tid för inträde kl. 11:30 så vi fick vänta en stund utanför den vackra byggnaden.

Själva klostret med sina valv och sin innergård är otroligt vackert. Vi kommer in och går runt på ovanvåningen innan vi går ner i markplan.

Klostrets matsal är också ett vackert rum, där väggarna är prydda med fina azulejos (kakelmotiv) från 1700-talet.

Själva klosterkyrkan med sin utsmyckade entré var stängd p g a gudstjänst, så vi fick nöja oss med att beundra utsidan.

Sedan gick vi mot floden för att titta på det stora monumentet Padrão dos Descobrimentos (Monument för upptäckterna), som restes 1960, för att uppmärksamma 500-årsminnet av Henrik Sjöfararens död. Nu hade vi behövt korsa både en stor väg och en järnväg för att ta oss dit så därför kom vi inte närmare än så här. Vi bjuder istället på en bild från Pixabay.

Sedan hoppar vi på spårvagnen några hållplatser fram mot centrum. Nu blir det promenad längs gatorna och vi beundrar många vackra kaklade hus, även om en del av dem skulle behöva en stor dos kärlek och omvårdnad…

Vi stannar vid en av bergbanorna. Det finns flera som underlättat transporterna och kommunikationerna i den kuperade staden. Nu är däremot samtliga bergbanor stängda tills vidare, efter den tragiska olyckan i september 2025, då en vajer brast och en vagn störtade nedför en backe. 16 personer dog i olyckan och nu ska säkrare rutiner införas innan de öppnar igen. Därför får vi trava för egen maskin uppför backen. Där uppe står en spårvagnsvagn, men idag är den nog bara ett motiv för Instagrambilder eller selfies.

Nu är det hög tid för middag och vi hamnar på en liten restaurang i en gränd. Vi blev serverade vitlöksstekt fisk som smakade gudomligt och tänk att få sitta ute och äta i mitten av december, härligt!

Den här dagen blev det, trots flera spårvagnsturer mer än en mils promenad så gissa om vi var nöjda när vi kom tillbaka till hotellet i skymningen…