En stor fördel med den här ställplatsen i Silves är att man behåller sin betalade plats även om man åker härifrån över dagen eller över någon natt . Nu bestämmer vi oss för att besöka den lilla orten Monchique uppe i Algarves bergstrakter. Monchique ligger på drygt 400 meters höjd och vägen dit bjuder på fina vyer. Vi hittar en bra parkeringsplats en liten bit från centrum.
När vi går fram till centrum passerar vi ett otroligt fint målat hus, så roligt med sådana överraskningar.
Monchique klassas som stad men med sina drygt 6000 invånare känns det som en by, eller ett litet samhälle. Monchique är känt för sina konsthantverkare, främst keramiker och det finns flera butiker med varierande utbud. Framme vid det lilla fina torget hittar vi riktigt fin vattenkonst med olika keramikfigurer från den lokala Atelje Bongard.
Här finns också ett par vackra kakelväggar. När vi gått uppför den rejäla backe vi måste ta för att komma ur staden (trafiken i centrum är enkelriktad) möts vi av en kakelvägg där motivet är en vy över Monchique.
En riktigt mysig stad är det men nu känns det att vi kommit högre upp i bergen för dagens kraftiga vindar känns riktigt kalla och nästan så vi skulle behöva ett par tunna vantar. Inte långt härifrån ligger Fóia. Algarves högsta topp med sina 902 m ö h, men denna kalla blåsiga dag känns det inte alls lockande att åka dit. Istället åker vi mot den lilla byn Alferce, en knapp mil från Monchique. Här finns en nästan ny ställplats och en s k ”boardwalk”, en iordningställd vandringsled med trappor, träspångar och en hängbro i en ravin med magiskt vackra omgivningar. Detta är ett resultat av ett EU-projekt för att utveckla landsbygds- och ekoturismen. På små trånga gator kommer vi till ställplatsen. Här finns ett 40-tal, rejält tilltagna, platser på grus. Det finns tömningsmöjligheter och färskvatten, men ej el. Dessutom är det gratis att övernatta här.
Den här tisdagen är det verkligen innesittarväder så vi lagar en thaigryta på fläskfilé innan vi slår oss ner framför en av veckans höjdpunkter vad gäller TV-program, nämligen Förrädarna.
Nästa morgon har vindarna avtagit och vi går iväg mot ledens början.
Vi passerar mäktiga korkekar, där barken skördats. Dessa märks ut med en siffra som är slutsiffran i året de skördats. Sedan dröjer det nio år innan den skördas nästa gång.
Den här ”boardwalken”, som invigdes i oktober 2023 är verkligen ett gediget snickeriarbete. Först bär trapporna neråt mot den ca 50 meter långa hängbron över ravinen Baranco do Demo.
Här går vi först på solsidan och nu går det nerför…
…tills vi kommer till hängbron.
Sedan får vi gå uppför ännu fler trappor på andra sidan ravinen innan vi når utsiktsplatsen vid vägens slut.
Efter att åter beundrat de vackra vyerna återstår bara att vandra samma väg tillbaka.
Det blev en riktigt fin promenad och när vi kom tillbaka till Laikan åkte vi tillbaka till Silves för lite vardagsliv och kommande adventsfirande på ställplatsen.
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar