I veckan hade vi planerat in en resa till vännerna Yvonne och Jakob (JoYtillsammans) i Tyresö. I tisdags åkte vi norrut längs E20 i mulet väder och t o m lite duggregn på vindrutan. Det blev ett stopp på Tumbo Husvagnar AB utanför Eskilstuna innan vi fortsatte till deras fina ställplats under det enorma körsbärsträdet.
Att träffas är alltid lika skoj så första kvällen tog vi inte en enda bild när vi åt en riktig Medelhavsmåltid med kyckling, citronpasta med parmesan och sallad. På onsdagen var det uppställning för en golfrunda på deras hemmabana. Det blev en riktigt svettig tillställning och den som spelade riktigt bra var Lars, som skrapade ihop 38 poäng. Grillad korv blev en snabblagad och passande lunch innan vi drog oss tillbaka för lite vila.
På kvällen hjälptes vi åt att fixa en riktig sommarsallad som vi åt på deras färgsprakande altan.
På torsdagen hade vi planerat en utflykt till Landsort, den sydligaste ön i Stockholms skärgård. Vi tog personbilen söderut till Torö och hamnen i Ankarudden där vägen tar slut. Vi var där i god tid och båten till Landsort skulle avgå klockan 10 så det var bäst att hålla sig i skuggan så länge det gick.
Egentligen heter ön Öja och Landsort är namnet på fyren. Det är en smal, långsträckt ö, 600 m som bredast och drygt 4 km lång. Även om fisket varit viktigt så är ön mest känd för sina statliga verksamheter som lotsar, fyrtornet och militära verksamheter. Idag finns ett 20-tal permanentboende på ön.
Vi åker med färjan M/S Stångskär och resan tar ca en halvtimme. Biljetter kan man köpa via SL-appen eller med kort direkt på båten. Idag var det många som ville ut i skärgården denna vackra sommardag.
Idag lägger båten till i Västerhamn. På en handgjord skylt visas vilken hamn som används den aktuella dagen och detta kan variera beroende på vindar och vågor.
Vi går upp mot grusvägen som leder från norr till söder på ön. Först kommer vi till Storhamn. Här ligger det lilla kapellet. Det var så enkelt och vackert med sina votivskepp och en vacker oljemålning som altartavla.
När vi kommer ut möter vi en kvinna som hör till de som är skrivna här ute på Öja. Även om hon har en litenlägenhet inne i stan tillbringar hon mycket tid här ute året runt. Det blir verkligen ett annorlunda boende när höststormarna viner mellan husen. Där står också ett enkelt men vackert konstverk, Vindarnas grotta av Eric Grate.
Vi fortsätter norrut, men nu vill magen ha lite påfyllning så vid fågelstationen viker vi av upp mot klipporna och har sådan tur att där står det ett perfekt placerat picnicbord med en härlig utsikt. Som vanligt smakar utefika guddomligt och med den här utsikten över vattnet och trafiken där ute blir det en av dagens höjdpunkter.
När vi fortsätter norrut passerar vi en fornminnesskyddad labyrint med ett tretusen år gammalt mönster.
Strax därefter ligger en pestkyrkogård som anlades under peståren på 1700-talet.
Vi fortsätter ytterligare en bit norrut och där träffar vi på minnesstenen efter Albert Holm. Med havet som passande bakgrund står den vid vägen. Albert Holm (1848-1939) var överlots och mycket engagerad i allt som rörde Öja, Landsort och öns historia.
Nu vänder vi åter söderut och har siktet inställt på fyren på den södra delen av ön. Fyren uppfördes 1689 och är Sveriges äldsta bevarade fyr. Den är statligt byggnadsminne sedan 1935. 1840 byggdes tornet om och den nuvarande koniska toppen kom till 1870. Fyren har moderniserats flera gånger och 1938 elektrifierades den. Numera är den helt automatisk och den siste fyrvaktaren slutade 1963. Runt fyren finns flera batterier, kanoner och skyttevärn.
Det finns ännu ett torn på ön, det f d lotstornet som byggdes på 1960-talet. Numera fungerar det som ett av skärgårdens mest populära boenden.
Längs vägen nere vid vattnet finns flera olika konstverk. Här stod de båda fåglarna i brons; ”Luft under vingarna” och ”Flyg min vän” av Joze Strazar.
Sedan kom vi till en ”Neptuni gaffel”. Den här treudden är en symbol för Neptuni Orden. Numera har ett 30-tal Neptunigafflar placerats i Stockholms skärgård och Mälaren, men även på svenskön Saint Barthélemy och i London. De är placerade väl synliga för sjöfarare och ska uppmana förbipasserande att göra gott.
Tillbaka i Västerhamn blir det tid till en svalkande glass och ett besök i en av bodarna innan båten tog oss tillbaka till Torö.
Väl hemma i Tyresö blev det en riktig sommarmåltid med sill och potatis innan det var dags att heja på de svenska fotbollstjejerna i kvartsfinalen.
Tyvärr blev det ett tråkigt och sent slut för de båda som orkade sitta kvar till slutet. Nästa morgon ringde väckarklockan 05, men anledningen till denna arla väckning kommer i nästa inlägg.
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar