Dagen efter besöket hos Damara Living Museum var det dags för besök hos nästa folkgrupp, nämligen himbafolket. Vår chaufför och lokalguide Uannie hör själv till himba och gav oss många fakta om denna speciella folkgrupp, även om han just här stannat vid en termitstack och berättar för oss om deras samhällen.
Det är ett folk som i stor utsträckning fortfarande lever på traditionellt sätt. I huvudsak lever de av boskapsskötsel – kor,getter och får – men många män arbetar också i städerna. De talar hererospråket liksom Hererofolket som lever längre söderut. Uppskattningsvis utgörs Himbafolket av 20-50000 människor.
Vi ska få besöka en by där det för tillfället vistas kvinnor och barn, samt byns hövding. Senare har jag läst att männen ofta beger sig till städerna för att söka jobb medan kvinnorna tar hand om barn och boskap. Vi får en vit man till guide som gjort mycket för just den här byn, bl a borrat brunn och byggt en skola. Vi fick aldrig riktigt koll på hur bakgrunden såg ut, trots att vår reseledare försökte fråga ut mannen när de var på tumanhand.
Himbakvinnorna är kända för sina otroliga frisyrer och sin minst sagt lätta klädsel. Vi mötte även himbakvinnor på gatorna i Swakopmund som gick klädda i höftskynken och vackra smycken men barbröstade. Det kändes verkligen lite konstigt. Sedan får jag erkänna att det inte kändes helt ok när vi kom här i byn med kameror och förevigade dem, även om vi visste att det här var det sätt de levde på och att vårt och andra turisters besök gav dem en inkomst som de kan leva på.
Kvinnorna hade sina privata hyddor, även om många av dem vistades utomhus under vårt besök.
Eftersom de lever i öknen är vatten något som definitivt inte används till att tvätta sig i. När de vill rengöra sina kroppar använder de istället rök. Först lägger de vissa örter och blad i en liten skål och lägger sedan rökande kol i skålen. De sätter sedan skålen nära kroppen så att värmen och röken kan få dem att svettas.
Kvinnorna smörjer sedan in sina kroppar med en blandning av mjölkfett, röd ockra och aromatiska kryddor. Deras hår är flätat och insmort med blandningen ovan men med inslag av lera för att det ska stelna. de här frisyrerna håller i flera månader.
De unga flickorna har två kraftiga flätor som oftast viks framåt. Efter menstruationen flätas håret i många axellånga tunnare flätor. Rullade ”öron” av lammskinn vävs in i håret. De symboliserar kvinnors och boskaps fruktsamhet.
Efter pubertetsceremonin får flickorna huvudbonader som kallas ekori, gjorda av garvat får- eller getskinn. Ekori har tre bladformade spetsar som är dekorerade med järnpärlor. Ekori-huvudbonaden bärs tills en flicka har varit gift i ungefär ett år eller föder ett barn. Efter Himba-stammens äktenskap ersätts det med erembe. Erembe är en slags huvudbonad gjord av huden på en gets huvud. Flickan behåller ekori men bara för att bäras under ceremonier.
Det blev ytterligare ett besök som berörde oss och just denna dag var det valdag i Namibia.Kvinnorna var bokförda här och det skulle komma en mobil röstningslokal under eftermiddagen. (Att sedan valet blev en kaotisk historia får vi nog återkomma till). Barnen går i skola, de första åren i en lokal just utanför byn och senare får de bo inne i den närliggande orten under skoltiden. Nu hade sommarlovet börjat så alla var på hemmaplan. När och hur männen kom hem var heller inget vi fick någon rätsida på så det här besöket slutade med många frågetecken….
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar