Nu när sommaren och semestrarna börjar gå mot sitt slut fick vi möjligheten att umgås med barnbarnspojkarna Edwin (11 år) och August (7 år) ett par dagar medan föräldrarna börjat arbeta. Familjen kom till oss för en tidig lunch i söndags och när vi diskuterade vad vi skulle hitta på kom förslaget från Edwin att vi skulle besöka Kolmården. där hade vi med honom och kusin Edith för fem år sedan och nog har det hänt en del på de åren.
Vi hade precis som sist bokat in oss på First Camp Kolmården, en camping några km från djurparken.
Därifrån är det enkelt att åka med Östgötatrafikens bussar till parken. Efter pannkaksfrossa till kvällsmat och en god natts sömn var vi redo för en lång, varm dag i parken. När vi kom dit strax före portarna öppnades var köerna redan långa.
Vi valde att med raska steg ta oss mot linbanan i parkens bortre ände och det visade sig vara ett smart drag, då det inte var någon kö. Vi åkte en gång till på eftermiddagen men då fick vi stå i en rejäl kö och en del djur låg nog inne i skuggorna och vilade. Linbanan är 2638 m lång och tar ca en halvtimme att åka. Då passerar man över massor med djur. Ibland var vi bara 2,5 meter över mark och ibland 20 meter högt.
Vi fick se björnar, lejon, giraffer, visenter och våra vanliga älgar, som inte direkt imponerade på killarna som varit med sin pappa på älgjakt vid ett flertal tillfällen.
Sedan stod naturligtvis ett besök på delfinshowen, Hope, på önskelistan. Temat var att inte tappa hoppet om en framtid för vår jord och alla hotade djurarter. Visst kan man tycka att biljettpriserna är ganska häftiga men tänker man då att en stor del av penningen går till olika bevarandeprojekt tycker jag det känns ok.
Det fick bli paus med jämna mellanrum för att fylla på energidepåerna med mat, fika och glass. Sedan var det att bocka av den ena djurarten efter den andra. Den djurintresserade August tyckte de stora trubbnoshörningarna och elefanterna var intressanta.
När vi sett oss mätta på djur blev det ett besök i hinderbanorna på den stora lekplatsen innan dagen avslutades med diverse åkattraktioner i Bamses Värld. När vi efter åtta timmar i parken åkte tillbaka till campingen och kvällstacos var vi alla tämligen möra.
Innan utcheckning på tisdagen testade vi Äventyrsgolfen. Yngste deltagaren var den ende som lyckades med en HIO, vilken lycka, trots att vi hade en duktig golfare med…. och innan resan hemåt blev det prisutdelning i glasskiosken.
Efter lunchstopp på ett känt hamburgerställe kom vi hem till Lidköping samtidigt som mamma kom hemcyklande från jobbet. Det var ett par trötta men nöjda killar vi lämnade hem och Kolmården är faktiskt lika skoj för alla åldrar, men det bästa är ändå att få ett par dagar tillsammans med barnbarnen så länge de vill följa med mormor och Lars….
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar