Varje år sedan 2016 har vecka 32 avsatts för TL-golfarnas årliga drabbning på någon golfbana runt om i landet. Förra året kom ovädret Hans farande och vi fick ställa in hela tillställningen. Då skulle vi varit på Herrljunga GK så istället gjorde vi ett nytt försök i år.
Vi åkte dit vid lunch på måndagen och på eftermiddagen gick Lars en inspelningsrunda tillsammans med Yvonne, Jakob och medarrangören Tommy. Banan var i riktigt gott skick medan resultaten var lite varierande….Flera husbilar kom redan på måndagen och vid samlingen på tisdag kväll var samtliga 18 husbilar på plats när vi samlades för sedvanlig chiptävling och ett par glas vin. Den här kvällen kunde vi njuta av en värmande sol och det enda som störde var lite envetna mygg när det började skymma.
Precis som tidigare år är det ingen lätt uppgift att få bollen i den ynkliga lilla korgen en bra bit bort, men några lyckades faktiskt med den bedriften och till slut hade vi en dam- och en herrsegrare, Monika Svensson Grindvall och Tommy Lindström. De förärades en påse kantareller och en flaska vin.
Nästa morgon var det dags för en partävling. Totalt medverkade 30 spelare så jag (B-M) fick nöjet att gå med som markör till det laget som fick gå ensamma och följdaktligen starta först. Spelarna var självklart rejält taggade innan start när en del av bollarna förevigades.
En del av lagen efter nio hål och lite rast/fika.
Banan i Herrljunga är riktigt fin med blommande näckrosor i dammarna. Nu börjar även hösten göra sig påmind med stora rönnbärsklasar och blommande ljung. Tur inte tävlingen är allvarligare än att deltagarna hinner njuta av den vackra omgivningen.
Det blev många lag med riktigt bra resultat och på kvällen samlades vi med lite ät- och/eller drickbart mellan husbilarna.
Där kunde vi dela ut priser till de fem lagen med bäst resultat. Årets segrande lag bestod av Kurt Glamheden och Sten Darle. Naturligtvis firades de med var sin flaska bubblande dryck.
På andra plats kom Katarina Hultman och Gunnar Karlsson…
…och nöjda treor blev Inga-Lill Pettersson och Sören Grindvall. De raljerade lite själva över att de var både halta och lytta, men spela golf kan de uppenbarligen.
Den här kvällen kunde vi sitta ute i den fina augustikvällen
På torsdagen skulle singeltävlingen om TL-golfarnas vandringspris spelas och när det var dags för start hade nattens regn inte hunnit dra bort så de första hålen fick spelas i regnkläder. Inga ledsna miner på första tee för den sakens skull och efter ett tag började himlen skifta i blått och värmen steg.
Medan spelarna var ute och gjorde sitt på banan hade Inger och jag det stora nöjet att duka upp ett enormt prisbord som många mer namnkunniga tävlingar nästan skulle vara avundsjuka på. Många deltagare har bidragit till prisbordet med bl a greenfeebiljetter från sina hemmaklubbar, något drickbart, golfbollar, husbilssaker mm mm. Sedan har vi en del sponsorer som bidrar och en del priser köper vi arrangörer in. Samtliga 30 deltagande spelare fick alltså ta del av riktigt fina priser.
Klockan 17 var det samling i golfrestaurangen som tyvärr inte har någon arrendator den här säsongen. Istället hade klubben ordnat en grillbuffé från en cateringfirma.
Efter mat och kaffe med kaka var det dags att premiera alla duktiga golfare. Först ut blev segrarna i ”Närmast hål” på hål 11. Totalsegrare blev Beth Edetun, som förutom en flaska vin även fick en golftavla. Hon hamnade 4,33 meter från hål på sitt utslag. Bland herrarna var det hennes make Tommy Lindström som vann.
Totalsegrare i singeltävlingen blev Ylva Berndtsson med imponerande 44 poäng. Hon får därför förvalta vandringspriset ett år, en trätavla (tyvärr märkt 2023, eftersom det årets tävling inställdes…) och sedan bli först ut att välja bland alla fina priser. Turligt nog gick Lars i samma boll som segraren så därför finns det även foton på henne ”in action”.
Tvåa blev hemmaspelaren Gunnar Karlsson med 43 poäng och på tredje plats kom Christina Eklund med 39 poäng. Den poängen nådde ytterligare två spelare men dessa hade sämre handicap. Inte ens duktige Göte Berndtsson som inte hade sin bästa dag på banan gick inte lottlös ifrån prisutdelningen, Jumbopris är inte att förakta när frun tog hem segern. Då kan det bara bli bättre…
Det blev som vanligt en kväll med prat och umgänge innan vi drog oss tillbaka efter en lång dag.
I morse när vi vaknade och det drog in ett rejält regnväder var vi inte speciellt avundsjuka på de som skulle inta banan för en större tävling idag. Vi arrangörer kände oss nöjda med årets arrangemang och hoppas att våra deltagare också kände så , för som vanligt brukar vi säga att det är gästen som gör festen!
För min egen del börjar suget efter att åter få svinga klubborna bli riktigt stort och nu i höst ska det bli lite träning för nog vill jag vara med i gemenskapen även på banan och det hoppas jag min nya blänkande axel ska hålla för.
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar