Här i våra hemtrakter har vi en uppsjö av vackra vandringsleder att välja på och i söndags när det såg ut att bli en vacker, om än kylig, vårdag bestämde vi oss för att packa fikaryggsäck och bege oss till Faledreven, en vandring det var många år sedan vi gick.
Vad är då Faledreven? Den har sitt ursprung som fädrev, dvs en led där man drev boskap till bete på Brunnhemsbergets faler. Ordet fala betyder trädlös högslätt, vilket var just det Brunnhemsberget var på 1800-talet.
Området var en allmänning där framför allt daglönare som arbetade åt traktens bönder fick bygga sina boställen. Längs Faledreven fanns ett femtiotal torp, varav ett fåtal finns bevarade. Redan vid början av 1900-talets början tog en del av den här eran slut, då de jordlösa emigrerade eller flyttade in till arbete i de växande städerna.
Vi åker till Segerstads kyrka, ca 15 km norr om Falköping. Här startar dreven, som är 4,2 km lång, enkel väg. Man kan även fortsätta ytterligare en km in på en grusväg där det finns en parkering, vilket vi gjorde idag och fick då en fin vandring på lite drygt 6 km.
Vi börjar gå längs dreven som på de flesta ställen är kantad med stenmurar, som gjordes för att inte boskapen skulle ta sig ut på de små odlade markerna och sten fanns det som synes gott om.
Det som är skoj är att vid alla boplatser finns idag en metallskylt, som anger vilka som bott här. Ett skojigt exempel tycker jag är den här över Lars i Nôka-Rå. I min barndom fanns i byn en man som sa just så när det var något bekymmer ”att det fanns alltid något råd, nôket rå, (lösning)”.
Längs med vägen kunde vi inte låta bli att närma oss marken och alla små underbara vårblommor, både vilda och gamla odlade från stugorna.
Några geocacher blev också loggade under vandringen.
Drygt halvvägs passerar vi torpet Krestins-Hannas som numera är Segerstads hembygdsgård och ett av de få bevarade torpen. Hanna var en av de sista som bodde här året runt och efter det fungerade huset som jaktstuga under många år.
Dreven tar slut vid Ruskela källa, där det idag är naturreservat. Här möttes tre socknar som kom överens om att källan skulle ligga på en allmänning så att alla skulle ha tillgång till vattnet, när brunnarna vid torpen ibland sinade under torktider. Källan springer ur berget och sinar aldrig. Den var också känd för att vara hälsobringande.
Idag är det istället ett vattenhål och en viloplats för vandrare. Här finns även en grillplats och självklart slår vi oss ner med vår matsäck här.
Efter en stunds vila och lite fotograferande var det dags att vända samma väg tillbaka.
Samtidigt som vi går här och njuter av vårsol och vacker natur kan vi låta bli att tänka på vilket hårt liv de som bodde här levde, men troligen njöt de också när våren återvände till Faledreven.
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar