Dokumentärserien ”Historien om Sverige”, som hade premiär den 5 november är SVT:s största historiesatsning någonsin. Första gången vi hörde talas om serien var för precis ett år sedan då vi besökte Historiska museet i Stockholm för att bl a titta på de vackra guldkragar som hittats i våra trakter. Då var guldkragen från Möne utlånad just till SVT för inspelning av en serie.
Vi har tänkt att vi ska följa seriens 10 avsnitt eftersom flera av avsnitten utspelar sig i våra trakter och för att få fakta om vår historia av 300 experter, varav ett 100-tal medverkar i serien. Samtidigt anordnar museer runt omkring olika guidningar och föreläsningar i anslutning till de olika avsnitten. Del ett, som visades 5 november, handlar om tiden ca 14 500 f Kr – 3 700 f Kr, då inlandsisen drog sig tillbaka och de första människorna började befolka vårt land. Vi tyckte programmet var både intressant och snyggt gjort, samt att den nutida berättaren Simon J Berger gjorde en bra insats genom att hålla ihop historien.
Igår söndag den 12 november har Falbygdens museum en guidad visning med fokus på stenåldern. Att intresset är stort visade sig genom att det bara fanns ett fåtal biljetter kvar när vi anmälde oss i mycket god tid.
Museets verksamhetschef Ellinor Karlsson och en museipedagog höll i informationen.
Efter en allmän information om stenåldern på Falbygden koncentrerade vi oss på tre företeelser. Först stannade vi vid den s k Almeöhunden, ett relativt komplett hundskelett som hittades vid Almeö, vid Hornborgasjöns strand vid utgrävningar 1983. Skelettet är Skandinaviens äldsta kända hund och över 9000 år gammalt. Den hade vid dess begravning beströtts med ockra så nog var det en betydelsefull familjemedlem.
Sedan blev det stopp vid modellen av en gånggrift. I de här gravarna kunde upp till 150 personer begravas under en tidsrymd på några hundra år. De döda kropparna placerades sittande på huk, troligen insvepta i kanske en svinhud. Här på Falbygden har benknotor och keramikföremål stått emot nedbrytning riktigt bra, eftersom jorden och berggrunden är så kalkhaltig.
Museets mesta ”kändis” är väl ändå Hallonflickan, denna unga, 19 -20 år, kvinna som troligen blev avrättad och lagd i en mosse, som då var en grund sjö, som ett offer åt okända makter. När hon dog var båda benen uppbundna och troligen även händerna. Att hon fått namnet Hallonflickan beror på att magsäcken med innehåll av väl bevarade hallonkärnor visar att hennes sista måltid bestod av just hallon. Hon påträffades 1943 vid torvbrytning. 2011 gjorde man med skallens hjälp en ansiktsrekonstruktion, så nu kan vi för första gången på 5000 år se hennes ansikte.
Jag med ett förflutet arbetsliv inom genetik har också gått på föreläsningen, ”DNA, släktskap och sjukdomar under stenåldern”, med Karl- Göran Sjögren, docent i arkeologi vid Göteborgs universitet och Frederik Valeur Seersholm, PostDoc i förhistorisk DNA vid Köpenhamns Universitet. Naturligtvis var även denna föreläsning fullbokad. K – G Sjögren var med i det första programmet och nu berättade han om en del av de ca 260 gånggrifterna som finns på Falbygden.
Det är 2/3 av alla Sveriges gånggrifter. Här har man också funnit välbevarade skelett eftersom marken är så kalkhaltig, till skillnad från stenåldersgravarna i t ex Bohuslän.
Det är främst en gånggrift som undersökts närmare och denna grävdes ut 1999-2001 och ligger i Gökhem, utanför Falköping. Där har man genom DNA-analyser kunnat visa att ca 75 olika individer har blivit begravda här. Dessutom har man kunnat visa släktskap mellan individerna och också konstaterat att en del, främst kvinnor kommit utifrån. Detta och mycket mer berättade Frederik, så intressant det var. Något som 2018 kunde visas var att man i flera olika individer i denna grav kunde påvisa DNA från Yersinia Pestis, i skelettdelar. Det är den bakterie som orsakar pest. De flesta individerna hörde hemma i samma generation men smitta fanns även i andra generationer så detta var troligen den första pandemin som drabbade Falbygden!
Igår var det dags för del två av Sveriges Historia och vi som inte är några flitiga TV-tittare i vanliga fall bänkade oss i TV-soffan och fick ta del av en lika intressant fortsättning om bronsåldern och järnåldern. På onsdag ska vi följdaktligen åka till Skara och lyssna på ett föredrag om Fröslundasköldarna, vilka vi sett på Västergötlands Museum vid flera tillfällen och som nu visades i del två. Vi tycker det är riktigt trevligt att våra lokala museer ordnar aktiviteter i anslutning till den här serien och kanske ökar intresset för vår historia hos allmänheten efter det.
bmlarsreseblogg 
Lämna en kommentar